VÄLKOMMEN

Upplev Hilmas Alaska

Hilmas Alaska ligger i Strömstads norra skärgård nära den norska gränsen. Hennes livsverk besöker du med hyrbåt eller med din egen. Trädgården står i full blom under sommaren, men har också sin charm med naturens vårkänslor och höstens färgprakt. Historien om Hilma och hennes byggnationer är lika fascinerande året om.

Res till Alaska

Sommartid kan du besöka Hilmas Alaska med skärgårdsbåten M/S Sara. Selin charter kör fasta turer från Norra hamnen i Strömstad. Mer information om priser och avgångar hittar du här

Överresan tar ca 20 minuter inomskärs i lugna vatten. Under lågsäsong är du välkommen att följa med bokade gruppturer. Observera att dessa gruppturer kan avbokas med kort varsel. Kontakta Selin charter för mer information.

Gruppresor

Boka Alaskaträdgården för grupper övrig tid på året (maj-september) genom att kontakta Selin charter

Charterresor (buss och båt)

Bussföretag runtom i Sverige arrangerar resor till Alaska. Hur ofta varierar från år till år och företag till företag.

Några av de är:

Rolfs flyg och buss

Röke buss

Kolla även med ditt lokala bussföretag, pensionärsförening eller annan intresseförening i ditt område. Kanske de har en tur på gång.

Båt- och kajakuthyrning

Vill du göra som Hilma och ta dig till Alaska på egen hand hittar du båt- och kajakuthyrare här:

Båtuthyrning

Kajakuthyrning

Gästbryggor

Har du egen båt eller annat färdmedel är du välkommen att lägga till vid någon av gästbryggorna året om mot en hamnavgift via Swish (eller kort när kiosken är öppen). Det finns cirka 15 platser, djup 0,5-1,5 meter.

Guidningar och föreläsningar

Det finns mycket att berätta om Hilma och hennes livsverk. För tider och bokning klicka här

Mat och dryck

Hilma var inte bara bra på att vaska guld, ro och bygga sitt paradis. Hon var också duktig på att baka.

Hilmas kiosk

I Hilmas kiosk serveras nygräddade våfflor, räkmackor, glass, kaffe, Alaskaöl och annat smått och gott.

Kioskens öppettider följer skärgårdsbåtens första ankomst och sista avgång från Alaska. Avgångstiderna hittar du här

Grillplats
Det finns en iordningsställd grill för dig som vill tillaga ditt eget. Tag med egen kol.

Catering

Arrendatorerna hjälper gärna dig som bokar för en grupp att ordna med mat och dryck. De har fullständiga rättigheter för slutna sällskap. 

Bra att veta
Färskvatten saknas på Hilmas Alaska. Ta därför med dig eget vatten eller köp i kiosken. Kioskens öppettider följer turbåtens första ankomst och sista avgång under högsäsong. 

Torrtoalett

Cirka 30 meter till höger om kajen finns två utedass. Följ skyltning och den lilla stigen.

På några av skärgårdsbåtarna finns enklare vattentoalett, ej tillgänglighetsanpassade.

Tillgänglighet

Alaska är byggt i naturmiljö, bland berg och sluttningar och är uppbyggd i tre terrasser i början på 1900-talet. Tillgängligheten varierar därför. Från 30 juni 2024 finns ledstänger på vissa delar i trädgården för att underlätta för dig att ta dig runt. Ledstängerna är ett resultat av det EU-finansierade Leader-projektet Alaska 2.0.

Hilmas Alaska

År 1925 kom Hilma hem permanent till Strömstad och var då nästan fyllda sextio år. Det var nu hon började bygga på sitt svenska Alaska.

”…Sedan började stenarbetet. Så behövde jag ju cement för murningen och det var det att ta ekan och ro in till Strömstad. Det tog en och en halv timme var väg. Sen behövde jag ju mindre sten till blomkrukor och garnering för murarna, men det fanns ju inte på stället. Då var det att ta till ekan och ro till en holme en halv mil ut åt havet till. Det var inte nog med en tur utan det blev många. På vintrarna gjorde jag krukorna som sattes ut på våren. Så det blev aldrig långsamt utan arbete heller”.

Hilma byggde mycket själv, men hon tog också hjälp av kunniga lokalbor i Strömstad för att finna lämpliga lösningar för sin trädgård. Hilma var mycket kreativ och noggrann. Var det något som inte var tillräckligt bra togs det ner och gjordes om tills hon blev nöjd. År 1926 byggde Hilma Svedal en mindre stenbyggnad, ”Igloon”, som blev hennes första bostad. Därefter byggdes en bungalow, en av få byggnader i trä, i vilken hon bodde i 20 år.

Själva bygget gick till så att Hilma Svedal rodde runt med sin eka och hämtade lämpliga stenar som hon fogade ihop med cement. Det sägs att grannar och öbor såg henne i sin eka varje morgon. Efterhand som stenarbetena blev färdiga så planterade Hilma Svedal körsbärsträd och exotiska växter, och sommaren 1930 stod trädgården klar.

Därefter tog hon en paus i byggandet mellan 1930 och 1933 och åkte till USA för att hälsa på sin syster Justina i San Francisco. Det var förmodligen då hon hämtade inspiration till sin egen Golden Gate-bro och till värdshuset Golden Inn. Dessa byggnader, liksom en ny pir för större båtar och en gångbro i anslutning härtill, anlades 1933–1935. I takt med att trädgård och värdshus vuxit upp strömmade turisterna till. Redan 1934 anordnades så kallade Månskensturer med dragspel och dans. Transporterna mellan Strömstad och Alaska sköttes av fiskeskeppare som gick i skytteltrafik under högsäsongen sommartid.

Under krigsåren togs Alaska över av marinen, men efter kriget sålde Hilma trädgården till sin systerson Johan Carl Lundberg som drev verksamheten vidare. Under 50-talet kunde Alaska ha uppåt 30 000 besökare per säsong. 1961 sålde han det vidare till Oscar Nilsson Spigerhäll. Tyvärr drabbades värdshuset Golden Inn av en brand den 17 maj 1962, troligtvis efter att något gick fel när huset skulle elektrfieras.Verksamheten stannade av och platsen förföll.

Hilmas gästbok och många av hennes tillhörigheter försvann i samband med branden. Ritningarna till värdshuset Golden Inn har folk letat efter i åratal och omgångar, men ingen har lyckats hitta dem. Kanske var det så att de fanns i byggnaden och brann ner tillsammans med huset. Efter branden blir Domänverket ny ägare och sedan tar Naturvårdsverket över. Platsen förfaller och på 70-talet bestämmer sig Naturvårdsverket för att riva byggnaderna.

Fundamentet till byggnaden bestod av valv och murar i sten. Dessa fanns kvar efter branden, men revs på 1970-talet av Naturvårdsverket tillsammans med andra delar av anläggningen. Efter många protester från Strömstadsbor stoppades rivningen. 1992-1993, under en av Sveriges lågkonjunkturer, restaurerades stora delar av anläggningen genom ett AMU-projekt initierat av kommunen. 15 tidigare arbetslösa hantverkare arbetade nästan ett år i projektet. Utifrån foton återskapade de Hilmas livsverk. De imponerades av den ingenjörskonst som hon hade skapat 60 år tidigare. Det är detta Alaska som vi idag kan beskåda.

Vem var Hilma Svedal?

Hilma Svedal, med flicknamnet Carlsson-Wunsch, föddes den 2 oktober 1870. Hon växte upp i en stor familj på ön Syd Hälsö i Strömstads norra skärgård, grannön till Nord Långö. Det var väldigt ovanligt att kvinnor studerade och tog arbete. Hilma var ett undantag. Till en början hjälpte hon till med sysslor i hemmet och familjens fiske. Hilmas mor var väldigt duktig på sömnad och broderi. Så blev också Hilma. Efter en tid började hon arbeta på ett sillsalteri och senare även studera vid folkhögskolan vid Blomsholm som ligger 6 kilometer från Strömstad centrum.

Familjen förvärvade Nord-Långö för att kunna nyttja fiskerättigheterna runt ön samt för att ha betesdjur på markerna. På platsen som kom att bli Alaska sådde de havre. Under uppväxten deltar Hilma i arbetet både med djurhållningen och ute till sjöss. Hon lär sig ro, segla, fiska och sköta kreaturen. Det är en tuff uppväxt, som ska vara till stor hjälp under de kommande äventyren. När hon var 26 år var hennes yngre syskon stora nog att ta hand om sig själva och Hilma bestämde sig för att emigrera till Amerika.

Läs mer om Hilmas liv i Amerika

Under sin tid i Amerika skickade Hilma många brev till sina nära och kära. Hon var mån om hur andra hade det, men så mycket om hur hon var som person finns inte att läsa. I brev som hon skickade berättade hon mest om vad som hände, vad hon gjorde och ett och annat tips från det stora landet i väst. Bland annat fick systern Anna ett brev med ett mönster till sin bröllopsklänning och Hilma talade om att den borde vara i vitt så som de hade i Amerika. På den tiden var bröllopsklänningarna oftast svarta i Sverige.

Att Hilma var handlingskraftig, kreativ, äventyrlig och stark kan vi nog alla konstatera utifrån den historia som finns att ta del av och hennes livsverk som hon började bygga i 60-årsåldern.

Hilma var en frisk kvinna. Hon säger själv i en intervju att hon blev bortåt 70 år innan hon träffade någon doktor. 95 år gammal blev hon och ligger begravd på Skee kyrkogård med inskriptionen ”Don't worry” på hennes gravsten.

Livet i Amerika

Sommaren 1897 beslutade Hilma sig för att göra den långa resan över Atlanten och emigrera till Amerika. Hon var då 26 år och hennes yngre syskon stora nog att ta hand om sig själva. Hon frågade bland annat sin syster Anna om hon ville följa med, men Anna valde kärleken och stannade i Sverige.

Hilma reste med fartyget SS Norway från Christiania (nuvarande Oslo). När båten lämnade kajen var det ”hårt vär” som Hilma själv kallade det. Det var inget besvärade henne, hon var uppvuxen med att vara på havet. Hilma berättar i en intervju att hon sov igenom det hårda vädret och när hon kom upp på morgonen var trapporna nere, ongar och käringar och allt i en stor röra på däck.

Livet i USA började med att Hilma arbetade som hembiträde i New York under några år där hon samtidigt lärde sig det nya språket. Hennes resa fortsatte sedan till San Francisco och vidare mot Portland vid Columbiafloden där hon hade en farbror som vad kapten på en flodångare. Det var en resa tvärsöver den amerikanske kontinenten. En spännande resa för en ensam flicka särskilt som järnvägen slutade i Sacramento och det var ca 80 mil kvar till Portland. Resan gick bra och Hilma fick uppleva riktig vilda-västern miljö. Guldfebern och ryktena om fyndigheter i Alaska nådde även Hilma som inte tvekade att söka lyckan i det ogästvänliga Alaska. I staden Dawson vid Youkonfloden slog hon sig samman med några irländare och började sin resa mot guldlandet. Båten de färdades i var knappt sjöduglig och floden vresig. När de kom fram till guldgrävarcampen Ruby erkände de manliga reskamraterna att de aldrig tagit sig fram utan den sjövana kvinnan från norra Bohuslän. Väl framme i Ruby gav sig Hilma iväg ensam ut i ödemarken.

Den 50 mil långa sträckan mellan städerna Ruby och Nome i Alaska vandrar hon med en bössa som sitt enda sällskap. En gång hamnade hon 40 mil från polcirkeln. Där campade hon i 3 år och de enda människorna som syntes till var någon representant från polisen och brevbäraren som kom två gånger per år. Hilma levde och befann sig i Alaskas vildmarker och guldgrävarbyar i över tolv år.

Några björnar sköt hon aldrig men de var runt hennes lilla stuga och lufsade. Hilma skrämde i väg de med bleckburkar som hon skramlade med. Hon var ensam kvinna under större delen av året men under de varma månaderna kunde det komma andra kvinnor.

Ett flertal gånger åker Hilma till San Francisco och hälsar på systern som bor där. Det sägs att Hilma även besöker och beundrar olika sten- och grusträdgårdar i japansk stil under sina besök i Kalifornien.

Vid ett tillfälle när hon skulle besöka Sverige bad hon om att få köpa en biljett med SS Norway. Expediten tittade konstigt på henne och berättade vad som hade hänt. Fartyget SS Norge som Hilma tidigare hade korsat Atlanten med, sjönk i juni 1904 på väg till New York från Köpenhamn. Hon hade då 774 personer ombord varav 635 personer av dessa omkom. Resterande överlevare spenderade åtta dagar till havs i öppna livbåtar innan de till slut blev räddade. Olyckan med SS Norge tillräknas fortfarande som den näst värsta maritima olyckan på Atlanten efter Titanic som sjönk i april 1912.

Hilma arbetade som kokerska och lagade mat åt hungriga guldgrävare. Hon grävde själv efter guld, men fann tyvärr inte särskilt mycket. Hon fann i stället kärleken hos guldgrävaren John Svedal (1878-1958) från Trondheim som hon gifte sig med 1912. Tillsammans besökte de Sverige 1925 och den mark på Nord Långö som Hilma hade ärvt av sin far. John längtade tillbaka till guldgrävarlivet och flyttade tillbaka till Alaska. Hilma stannade kvar på Nord Långö, men de skilde sig aldrig.